Iförd röd hummerklo

Jag klarade det…mitt ”Stoppashoppaår” är slut. Detta firades med en sväng till favoritaffären Desigual och inköp av två klänningar och två sommartoppar, allt till finfina reapriser. Men problemet är bara det att det är lite svårt att känna sig riktigt snygg, eftersom jag lyckats med konststycket att bryta några ben i min vänstra hand. Så numera är jag opererad och gipsad, gipset är likt en stor röd hummerklo och inget gör sig riktigt bra till denna udda accessoar. Dessutom är den så bred att enbart linnen och kortärmat fungerar, allt annat är stört omöjligt att dra över armens gips.

Men jag sörjer inte för detta, inte egentligen. I stället fortsätter jag att njuta av livets verkligt goda sidor….god mat och dryck. Länkar därför till något riktigt smarrigt att njuta av en fin ljummen sommarkväll, "Spagetti med hummer" från Zeta.

Vad kommer nu hända med denna Stoppashoppablogg? Ja det vet jag inte riktigt, kanske borde jag släcka ner den och istället börja blogga under annat tema…kanske ”Life by Sus”.  Tar en liten semesterpaus och fundera över var livet och vindarna bär…. so long and farewell!

Snart är tiden ute

Snart är tiden ute….det lät förstås lite väl tungt! Men det är sant ur en liten, liten aspekt…min stoppashoppatid är strax över. Den 16 juli, alltså nu på måndag är sista dagen av 365 shoppingfria dagar.

Hur har det gått undrar du? Jo det har gått förvånansvärt bra…ja …jag är i och för sig inte så förvånad, jag var tämligen övertygad om att jag skulle klara detta. Men jag är ändå glad över att jag verkar ha hållit det jag lovad mig själv och alla er som följer min blogg. Det har varit ganska lätt, bara några få återfall som inneburit köp av kläder som jag sedan ilat tillbaka och lämnat i retur så fort de bara gått. Jag har alltså inte behållit något av det jag köpt.Vid båda tillfällena har det varit på Desigual . Detta är min favoritaffär framför alla andra…jag antar att jag kommer kunna unna mig något från denna färgsprakande modekedja när stoppashoppadagarna är till enda. Fast kommer de verkligen att vara över…

Kanske har jag under detta år hittat något viktigt inom mig, en ny resurs, en mental styrka, ett nytt fokus? Ja jag tror faktiskt det…just nu lånar jag ett citat av Birgitta Stenberg för att lyfta fram det jag verkligen känner så starkt;

”Over and out”  för idag, ny ”avslutande” bloggrapport nästa vecka, kommer jag att klara det??!!

Du är slumpen, - hur känns det?

Allt som är jag idag började en gång med ett litet unikt ägg och en ännu mindre, men lika unik spermie. Att just dessa mötte varandra var en verklig slump, eller var det inte det? Det är svårt och rätt ogreppbart att tänka sig att det liv som är jag bara kom till av en slump, det känns liksom ledsamt och ovärdigt. Men tyvärr är det alldeles sant i alla fall på det biologiska planet, den där själsliga dimensionen är ju svår att evidensbasera. Jag menar den om reinkarnation och liknande fenomen.

Vi föds alla som vinnare brukar man säga och så är det kanske sett ur en synvinkel. Det finns en trygg plattform -ägget, och en riktig fajter -spermien, i oss alla. Så smälte de samman och blev början på en människa. Men hur är det för alla de andra plattformarna och fajtersarna? Glider de omkring som halva kroppar och halva själar i en biologisk massa och kan man kalla dem för halva liv? En hissnade vardagsfilosofisk tanke. Ett är dock säkert och det är att när två av dessa halvor möts så bildar de en helhet, en liten människa. Hon föds till denna komplexa värld helt utan garantier, är varken svanen märkt eller ens ekologisk, och ingen vet vad som kommer hända med henne.

Jag vet att mitt liv, på mer än ett sätt, faktiskt kom till av en slump och jag får väl vara tacksam för det liv jag föddes in i även om jag tycker att det bitvis varit rätt tungt, för vad hade alternativet varit?? När du nått en ålder av 50+, så börjar du inse att livet är ändligt. Att det är ändligt inser du egentligen långt innan, jag vet, men vid 50 år blir det mer påtagligt att antalet somrar du har kvar att leva är räknade. Det är en både hisnande och skrämmande känsla, nästan så du vill spy.

Men om du istället försöker hitta den där unika mänskliga möjligheten att se och ta vara på var dag som den vore den sista, ja då får livet en helt annan dimension. Att göra just så borde innebära att du för ett rikare liv, blir en sannare medmänniska och gör klokare val. Men det kan också bli tvärt om, att du inte orkar tänka på det ändliga livet, utan istället ger dig ut på en ”skiter-väl-jag-i” odyssé. Det vill säga att du roffar åt dig av andras känslor, slutar värna om natur, djur, arbetskolleger, familjen, vänner och dig själv. Du tänker istället att du nu skall suga ut det gottaste vad det än må kosta. Men frågan är om det verkligen är det gottaste du får?

Nu är det ju så att livet sällan är svart eller vitt, sant eller falskt, rätt eller fel. Och jag kan känna att jag nu mera pendlar mellan att värna om och ”skita” i, och att det just är så jag mognar och förbereder mig på att dö. Efter att ha suttit vid en rätt lång rad av dödsbäddar vet jag att livet glider ur kroppen och lämnar den tom och kall. Det som en gång var livet i den döda har flytt….och på något sätt har det faktumet tröstat mig.

Vart ville jag komma med denna berättelse? Jo jag ville nog peppa oss alla att tänka på att vår bästa tid är nu, för nu är den enda tid vi vet att vi har. Och även om det regnade på midsommar, du är sur på din chef, arg på dina barn, ledsen på din sambo eller besviken på dig själv…så är det faktiskt så att - nu är den enda tid vi vet att vi har. Och du är skyldig slumpen att ta vara på det liv du fick, för betänk vad alternativet hade varit!

Nedan följer texten till titelmelodin från - La Cage Aux Folles…en text jag tycker sammanfattar känslan av vad jag vill säga.

”Vår bästa tid är nu, vem minns den snö som kanske föll i fjol? Vår bästa tid är nu, vem vet om morgonda'n har sol, har sol, har sol?
Håll fast en kort sekund och lev och älska nu så märker du det blir en härlig stund, därför vår bästa tid är nu, är nu, är nu! 
Nu - ej någon bortglömd dag - i går, nu - din morgondag kan ingen spå.
Håll fast en kort sekund och lev och älska nu så märker du det blir en härlig stund, därför vår bäst tid är nu, är nu, är nu!”

Doer eller Thinker, vem är du?

Min brist på kunskap är pinsam. Det började för länge sedan, den där känslan av brist på kunskap. - Vad då för kunskap? säger du. Kunskap om hur allt hänger samman, om jordens begränsade resurser och hur snedfördelade de blivit och om att människans livsstil går stick i stäv med hur vi borde leva för att inte såga ner grenen vi själva sitter på. En aning har jag givetvis, men sann engagerad kunskap är en bristvara hos fler än mig. Vad beror det på? Jag tror att människan av naturen är rätt lat och har vi det bara bra själva, så slår vi oss lätt till ro. Har vi själva mat för dagen, rent vatten i överflöd och pengar över för shoppa och njuta av nöjen, ja då ser vi helst mellan fingrarna på naturens och andras lidande. Vi vänder helt enkelt bort blicken och låtsas som vi inte ser och vet…

Visst, som jag citerat tidigare ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något” (Jan Eliasson). Och det är ju sant. Men det är långt mellan tanke och handling för många av oss. Idag tipsar jag därför om två saker som gör att vi ALLA kan blir ”Doers” och inte bara ”Thinkers”

Unicefs ”Egna insamlingar”
”En egen insamling på Unicef.se kan fungerar som alternativ för allt från födelsedagsfirande till företagsutmaning och frivilliggrupper som samlar in pengar. Kort och gott ett sätt att samla in pengar till Unicefs arbete för barns rättigheter”. Läs mer

Min Planet
- Glöm snabba duschar – spara vatten på riktigt
”Trodde du att vattenbesparing handlar om att diska med balja eller duscha kort? Fel. I stället är det mindre kaffe, mer vegomat och färre prylar som gäller”. Läs hela artikeln

Och för att rädda mitt eget skin tar jag till ett citat av Ingrid Bergman, och jag gör en egen tolkning:
"Att åldras är som att bestiga ett berg. Man blir lite andfådd men får en mycket bättre utsikt."

Andfåddheten är samma sak som ångesten över att inte ha gjort rätt för sig och Utsikten är i form av en påträngande insikt, insikten om hur det gemensamma livet på jorden hänger samman och allas vårt ansvar.

Thinking at Hell´s gate

Ansvar är egentligen inte betungande utan befriande…be a doer!!

Därför lagar de sina matkassar

Varför lagar man sina papperskassar och använder dem tills det finns mer isoleringstejp på dem än helt papper? Det fick jag anledning att fundera över när jag hjälpte mina rara gamla släktingar att storhandla förra veckan. Faster A och farbror B är båda en bra bit över 90 och har inte längre någon bil. De krockade en regning sommardag förra året. Bilen fick lämnas till skrot men de själva klarade sig som genom ett under. Men detta innebar att de fick svårt att klara av att storhandla på ICA-Maxi varje vecka, en rutin de som ekonomiska och ansvarfulla medborgare haft i åratal.

Nå väl, den lilla veckoshoppingen klarar de av med närbutiken runt hörnet (dessvärre inte ICA). Men har man nu ett ICA-kort så vill man ju spara bonuspoäng och handla förmånligt, inte svårt att förstå. Fast när detta innebär att man, för att just handla på denna käcka matkedja, får gå någon kilometer till närmaste buss för att ta den till närmaste spårvagn som sedan tar en till ICA-Maxi, ja då blir det lite jobbigt. Det kan vem som helst förstå.

Ännu värre blir det dock på hemvägen, när matkassarna dignar av grönsaker, mejeriprodukter, kött och lite gossiga vetelängder. De äter verkligen nyttigt och inget halv- eller helfabrikat kommer in i deras kök.  Ja, som sagt.. ni vet ju själva att det gärna blir mer än man tänkt, man går där med inköpslistan (om man inte glömt den som vanligt) och helt plötsligt ligger det massa mer i kundvagnen. Detta drabbar även mina släktingar, trots att det är jobbigt för dem att samla in allt som de ursprungligen skrivit ner på sin lista, affären är ju stor och det blir många meter att gå. Nertyngda av matvaror gör de sin resa i motsatt riktning nu med flera otympliga matkassar i var hand och en Dramaten (från början trixade de med en gammal resväska på hjul). Ibland orkar de inte utan ”fuskar ” med pengarna och tar en taxi sista biten.

Eftersom de inte har några barn så är livet som gammal lite tufft för dem. Alla vänner har sakta dött en efter en eller så har de åldrats bortom vett och sanns. Några barn och barnbarn som ilar till deras undsättning finns inte. Men jag har haft möjlighet att sedan hösten hjälpa dem att storhandla si sådär var 10-nde dag. Det har blivit en förmån snarare än en belastning. På våra turer till affären berättar det om livet och om släkten. Jag är glad att jag har dem, då de egna föräldrarna är döda sedan flera år tillbaka.

Jag har fått lära känna detta strävsamma par på ett nytt sätt. För hälsade man på lite artigt någon gång ibland, drack kaffe och mumsade på något hembakat. Men nu ser jag kärleken och kampen de för i sitt äktenskap, med stor respekt för att deras parrelation har pågått i över 6 decennier. Det är inte lätt att be om hjälp av kommun eller andra samhälleliga resurser när man är van att klara allt själv. Du vill kanske inte se att du kommit till den punkten i livet då du borde be om hjälp och vem skall du be, till vem vänder du dig? Är man två så kan man också ha olika uppfattning om vad man orkar, själv kanske du tycker städningen och fönsterputsen är en baggis medan din fru inte orkar mer egentligen. Hon har kanske svagt hjärta, utslitna leder haft en stroke mm. Men ni har levt så länge tillsammans att allt sådant liksom tillhör vardagen och inte ses längre. Kanske blir du lite arg och nedstämd när hon förslår att ni skall köpa lite hjälp och kanske blir hon tyst och biter ihop när kraven som ställs inte motsvarar vad hon orkar. Att åldrar är ingen lätt affär.

Så att hämta dem utanför deras rätt stora hus (fyra våningar) är lite vemodigt trots allt. Deras tidigare starka uttryck som individer har bleknat, de har magrat, ryggarna är lätt böjda och gången lite vinglig och stapplande. De hör sämre båda två men vi pratar högt och tydligt, även om en del faller ohört mellan stolarna. Med sina väl begagnade och lappade papperspåsar och pantbackar står de klara på trappan när jag kommer. Nu är det så att det inte är pågrund av ont om pengar (för det har de inte) som de lappar sina kassar utan för att de är uppvuxna i en generation som fått lära sig att ta vara på allt. Min generation använder matkassarna som soppåsar och slänger även papperspåsarna fyllda med tidningar på återvinningen.

Det var just detta som fick mig att fundera. För sista när jag lämnade dem, så tog jag som vanligt med mig deras kassar med tidningar och annat för återvinningen, och skulle just slänga dem med innehåll och allt. Men nu när jag stod där vid återvinningsstationen, slog det mig helt plötsligt att faster och farbror nog tyckt det varit märkligt och lite slösaktigt att jag inte tömt kassarna och tagit med mig dem tillbaka till dem igen. Så denna gång vek ihop varje tömd och lappade papperspåse. Nu ligger de i mitt bagage och väntar på nästa storköpstur till ICA-Maxi.

Och de har ju så rätt faster A och farbror B, det är inte på de stora inkomsterna man blir rik, utan på de små utgifterna. Att tänka på sin ekonomi och vår natur även in i det minsta är ju det som gör den verkliga skillnaden. När jag tänker på detta så känns mitt StoppaShopp år rätt löjligt.

Ps…För dig som vill bli rikare genom att få små utgifter tipsar jag om ”Prat om Pengar- forumet som gör dig rikare” Ds

Shoppatorsk av vaniljodör

Jag har fått shoppatorsk…., jag menar inte att pengarna tagit slut utan att suget av att handla tagit slut. Inte för att jag inte behöver förnya mitt numera rätt noppiga garderobsinnehåll, utan för att jag är trött på det allt mer enformiga och entoniga innehållet som finns i klädbutikerna, ja även i inredningsbutikerna nu för tiden. Och har ni tänkt på alla dofter som strömmar emot er när ni släntrar in i en butik. Det är mycket vanilj och kanel. Men dessa varma och egentligen underbara toner har blivit jolmiga och plågsamt påträngande. Det har blivit inflation av dem helt enkelt. Detta ackompanjerat med bleka pudertoner av rosa, olivgrönt, beige och duvblått gör att allt får en dimmig ton och inramning. Spets, schalar, bijouterier, strass…de finns över allt i vardag som till fest.

För hemmet översvämmas butikerna av betongfigurer, tenn- och vitmetalljusstakar, nytillverkade blomkrukor i sliten, naggad stil, glas vaser i alla möjliga former och mättade färger och doftljus i envetna toner av blääää. Allt skall se ut som om vi bodde på landet i en annan tid i ett annat land och i en orodierad charm. Romantiskt tjafs så långt ögat kan se, och näsan kan känna.

Men det finns faktiskt en motpol och denna motpol står 80-talsgenerationen för. De plockar nu fram det färgsprakande kläderna och prylarna från deras barndom och även från 50 - 70-talet. Två goa exempel på detta är nätbutikerna SugarMood och Vintagebutiken som säljer kläder, skor och smycken från äkta förr eller retro nu.

För mig är modet från 70 - 80-talet ganska intetsägande och fult, men det pulserar i alla fall av färg och kreativ form. Jag vill själv inte klä mig i kläderna från denna epok, men det är härligt att se hur dessa begagnade retroplagg nu åter kommer till användning. Färgerna och formerna är i alla fall i ögonfallande.

Undra just vilket årtionde jag kommer landa i när det blir dax för mig att ”shoppa” igen? Kanske får jag ta hjälp av stylingsajten StyleSearch, vilket chattande oj oj inte jag. Nä, jag vet vad jag gillar…pojkflicksstuket…det är min stil och då duger kläderna i den egna garderoben gott, något nytt och något gammalt bildar en fin pojkflickaktig balans, den 17 juli 2012.

"Andraklänningen vs Humanpolitik"

Idag hos min frisör lyssnade jag till en helt underbar konversation. Det gällde den andra kundens stundande bröllopskavalkad. Hon verkade vara i den där åldern då man avverkar bröllop likt pärlor på ett halsband. I min ålder är det mer rara blommor, dessa bröllop. Och de man var på som ung, var inte så väl designade som dagens Haute couture versioner. Nå väl, hon hade ett dilemma, hon var höggravid och var på något sätt orolig för att inte hinna gå ner i vikt (efter förlossningen) till det första bröllopet, och om bysten skulle vara för stor för den redan inköpta klänningen eller om hon kanske rent av skulle vara för snyggt klädd…jämfört med övriga gäster, nästan jämfört med brudparet.

Till det andra bröllopet fanns inte den oron, snarare en lite missklädsam sorg och avundsjuka över att den bruden i fråga hade den perfekta kroppen och skulle ha en klänning designad av Lars Wallin. Med det kunde hon ju inte matcha.

Bild:Versace-Haute-Couture.

Så började hon berätta om brudarnas andraklänningar.  – Åhåå, sa frisören.  – Va, tänkte jag. Den första bruden skull ha en urtjusig andraklänning för hon kunde inte ha brudklänningen på festen efter bröllopet. Den klänningen var, tydligen, alldeles för voluminös för det och gick följdaktligen inte att dansa i. Bild i Iphonen visades på den tjusiga stassen…åååå-n utbyttes. Bruden nummer två skulle ha tre klänningar till sitt bröllop och alltså byta klänning hela tre gånger under kvällen. Frisören oroade sig över den brudens frisyr och hur den skulle hålla genom alla bytena, hade hon månne en frisör på plats under kvällen. Men om detta visste kunden inget.

Så talade det om tärnorna och hur mycket dessa skall sponsras av brudparet. Båda menade att uppsydda urtjusiga klänningar inklusive specialskor till alla tärnorna skulle brudparet självklart står för.  Speciellt om de hade så där snuskigt mycket pengar, som kundens väninnor verkade begåvade med.

Som den StoppaShoppa jag numera är, så undrade jag för mig själv över hur många tärnor man har på ett modernt bröllop av idag. Jag undrade också över var kärleken och lyckan får plats i all denna flärd och kroppslig utsmyckning. Kunden bredvid mig verkade dessutom mest orolig för att inte signalera de rätta sociala koderna.

Senare den dagen var jag och lyssnade på FN´s vice generalsekreterare Jan Eliasson och underhållning av Star for life`s Star Choir samt Thandiwe Mazibuko och Triple & Touch. Kultur och humanpolitik på varm och innerligt hög nivå. Där var det mycket kärlek och sann lycka.

“it’s not the hands you shake, but the hearts you touch that mean something.” Med det citatet, från gårdagskvällen, avrundar jag detta blogginlägg…..mer behöver inte sägas.

Noppcity, låna eller köpa

Nu har det gått så långt att vissa av mina kläder noppar sig med bestämdhet.  Noppmaskinens hjälp räcker inte längre. Så jag har börjat låna kläder av mina barn. Men hallå, vad sysslar du med? Ja det kan man fråga sig, ta sina barns kläder. Men jag börjar verkligen närma mig ett behov av att handla några nya saker för att ersätta noppiga och faktiskt trasiga kläder och skor. Plagg som flitigt används under det hittills 9 shoppingfria månaderna. Att handla blir att ersätta förbrukade varor, inte samma som shopping.

Bild; Noppmaskin Piripicchio, design Giovannoni Stefano, Alessi

Vad noppar sig? Jo- Det är syntetfibrerna som står för den stora delen av noppor. Följande blandningar noppar väldigt mycket; Viskos + polyester, Ull + akryl, Bomull + akryl. Noppor kan man bara göra en sak med: plocka bort! Noppar i ett ylletyg slits dock ofta bort med tiden. Enligt Stylistonline´s materialguide.

Så nästa gång vi möts så kanske jag har nya kläder, bli inte chockad då, det var nödvändigt. Och jag har förankrat, i mitt numera slimmade samvete, att det är ok.

Själsporr vs shopping

Jag skickade några rader från en bok av Coelho, till en vän. En vän som precis som jag uppskattar livets filosofiska sidor. Citatet löd så här;

“No one escapes the suffering. So it is better to lose a few battles in order to fight for your dreams, then to be defeated without even knowing what you are fighting for".

Jag hade funderat i flera dagar på dessa två meningar och känt att de låg rätt bra där i själen och guppade. Ömsom gav de näring åt sorgen och tårarna över att vissa människor i ens liv inte alltid förstår sig på ens drömmar och intensioner, och ömsom gav det en stark känsla av att vilja kämpa för just sina drömmar och idéer.

Min vän svarade att citatet – Nästan skulle kunna kallas för "själsporr" : > Underbart!.  

Vad skrev hon…själsporr?? Jag tog en funderare till och kände att även det ordet fastnad i själen… och guppade runt i denna sjö av känslor…från strand till strand. Googlade för att se om det möjligen var ett nyord, fick förstås inga träffar. Kunde däremot läsa att ordet Pornografi kommer från grekiskan och består av ordet pórnē som betyder prostituerad och graphía som betyder skrivet material. Förkortas som porr och inbegriper sexuella skildringar med syfte att underhålla och väcka lust. Min erfarenhet är att allt som underhåller och väcker lust alltid gör det för att det även väcker olust, det är just det som kittlar.

Jag fortsatte att fundera på detta märkliga ord och på vad det skulle kunna betyda? Jo, det borde ju inbegripa bild eller text som blottar själens ömkliga och sårbara inre. Något som får själen att vibrera både av vällust och av obehag. Ungefär som ”vanlig” porr, som både chockar och tilltalar.

Det är nästan som med shopping och habegär. Visst är det kul att shoppa och få nya kläder och saker, känna sig snygg och styla sitt hem samt bidra till samhällssnurran och dess ekonomi. Men samtidigt är det något snedvridet med dagens fixering vid shopping. Vi blottar vår sårbarhet och låter andra fylla hålen som tillkommit när osäkerheten blåst ut självkänslan och ansvaret och ersatt den med ett sugande tomrum. Ett tomrum som sakta fylls av ett begär, ett habegär vars normer påverkas av statusjakten och etablissemanget. Vi har blivit ett demokratiskt problem eller snarare ett dilemma på kuppen. Mer än hälften av världen svälter och vi konsumerar utan urskiljning. Var är balansen?

Hur knyter jag ihop denna påse….shopping och själsporr? Jo genom att påstå att shopping gör oss distanslösa och hänvisar oss till den osunda egoistisk sidan av våra drifter. Därigenom påverkas vårt eget djupt liggande behov av att tillfredställa och förverkliga oss själva genom andra. Shopping är en verklighetsflykt som binder oss till ett begär som vi har svårt att bärga oss mot, det blir ett beroende och tillslut ett missbruk. Nej livet måste kryddas på annat sätt.

Så om jag skall välja själsporr vs shopping, blir det förstås själsporr. Eller som Paulo Coelho skull säga det:  “There are no shortcuts to any place worth going. Det vill säga att om en ”Stoppa shoppa” skall befrias från sitt ”shoppingberoende” och gå mot en mer livsbejakande oegoistisk livsplattform och världsbild, så måste hon jobba hårt med den inre sanningen och lögnen. Att bara stoppa shoppa är en genväg som inte leder någon vart. Jag vill nå dit hän att jag förändras och hittar vad jag verkligen tror på och vill kämpa för. Och det, det är inte att fynda för halva, reapriset.

Begagnade tankar till salu

Vill återkoppla till mitt förra inlägg och Bukowskis. Jag såg härrom veckan på tv8´s nya serie om just Bukowskis. Det var intressant att följa de anställdas tankar och Bukowskis själ i kulisserna. Alla verkade minst sagt passionerade för sin sak och för sina kunder. Fastnade för en kommentar från en av de anställda om att just ”återanvändning” av alla dessa föremål är något positivt och något eftersträvansvärt. Och visst kan man se det så, precis som jag reflekterade över i bloggeninlägget om ”God shopping”. Och man skulle kunna dra det ännu längre och säga att vi värnar om miljön genom att köpa begagnat. Fast jag tror inte Bukowskis och deras, misstolka mig rätt, representativa kunder kallar sin shopping för begagnat eller secondhand. Och jag tror inte att det är främst miljön man värnar om när man handlar på detta anrika auktionshus eller något annat aktionshus heller. Men aspekten finns med där ändå, som en god ande.

En tavla av Anders Zorn (Söndagsmorgon) gick för 11 miljoner och den som hjälpte köparen att ropa in tavlan hade varit med och ropat in samma tavla 20-25 år tidigare, för en annan kund och då för 3,5 miljoner. Här kan vi prata om andrahandsvärde. Vi pratar stora pengar här, men det finns givetvis en marknad som är greppbar även för ”vanligare” människor som du och jag.

Jag tänker ändå att det är rätt så charmigt och verkligen vettigt att handla begagnat och då även att handla sina presenter så. Det har jag inte tänkt på tidigare när det gäller lite mer kostsamma saker som smycken och konst. Men varför inte låta nästa 40- eller 50-årspresent komma från Bukowskis eller Aktionskammaren i din hemstad?! Gå ihop med några vänner och investera för framtiden till jubilaren.

Ett tillfälle finns redan denna helg på Vintage- och juvelauktionen på Bukowskis den 12 mars, klicka på texten här och se bilden nedan.

Eller önska dig själv eller överraska din stora kärlek med en historieomspunnen ring eller tavla till den egna jämna bröllopsdagen. Bli en del av ett föremåls historia och låt den bli en del av din.

Jag tror StoppaShoppan har vaskat fram nygamla tankar, begagnade tankar rent av, som värnar om vår historia, gör det du med. Det kanske till och med lönar sig både för miljön, dina vänner och för din plånbok.



Sälj istället!

Ja nu har det vänt och jag har börjat sälja saker istället. Ja saker och saker, kanske du inte skulle kalla det. Men jag hade, tro det eller ej, Lovisa Törnsten här från Bukowskis i förra veckan. Och hon blev faktiskt lite imponerad av en stor tavla jag ärvt av mina föräldrar en sannolik Paul de Vos , 1600-talsmålare. Det var som att få Antikrundan special ” a la maison”, mitt eget hem. Hon gick där och tittade på några tavlor jag ställt fram, några enstaka smycken och andra antika ”saker”. Hon lyfte och vände, kollade i sitt superförstorande förstoringsglas, tog bilder och skickade dem till Stockholm, ringde och rådgjorde. Det var en himla kul upplevelse.

Bild: Exempel på tavla av Paul de Vos, här ett jaktmotiv, Prado Museum Madrid. Inget motiv som jag riktigt vill ha på mina väggar i vardagsrummet. Men den fyller säkert sin plats på rätt ställe.

Plötsligt fann jag mig säga saker som ”Jösse så mycket, det trodde jag inte”, ”Jasså inte mer” och ”Ja ha det var inte en Gilliard utan en Gillini, hm”. Jag förstod helt plötsligt hur det måste kännas där framför tv-kamerorna, nästan.

Tavlan av Paul de Vos ville de ha på sin stora sommarauktion i juni och övriga saker säljer de på Bukowskis Market.  Vi skrev kontrakt med utropspris och lägsta pris, så tog hon med sig allt i sin bil och for sin kos. Kvar stod jag med det finstilta på baksidan, också det intressant läsning; de tar 12 % på klubbat pris, fotograferingskostnader för katalogen står jag för mm. Ja den som ger sig in i leken…!

Redan på eftermiddagen samma dag så började mailen rassla in.

Detta är en helt ny upplevelse för mig plötsligt fick jag ett konto på Bukowskis och en lite diskret uppmaning, ” För att kunna lägga bud högre än 3 000 000 kr/300 000 €, vänligen kontakta kundtjänst”.  Sådant är annorlunda och rätt kul J, i alla fall i min diskreta lilla värld.

Jag får mail från dem för varje ny sak som läggs upp till försäljning och det är verkligen spännande att följa, den för mig helt anonyma, budgivningen. Man håller tummarna varje morgon att någon hugad spekulant skall ha lag ett nytt bud.

Så nu grunnar jag på om det möjligtvis finns fler saker att sälja i mitt hem, saker som jag inte behöver. Detta känns som en ny tid i mitt liv…kanske en ”Vågasälja-blogg” vore nått. Vad vet jag en inbiten Stoppashoppa.

Vad jag skall göra med pengarna? " För en frilans finns det lönehål att stoppa dem i och kanske har man råd att ta semester i år!?"

Fridag för shopping

I dag är det fredag och vädret är vackert och inger hopp om en annalkande vår. Veckan har varit häktisk och inte som jag tänkt och planerat. Borde lärt mig vid detta lag att livet aldrig blir som man planerat, men jag envisas ändå och hoppas att några planer skall falla på plats. Fast innerst inne så har livet lärt mig att det fungerar alldeles utmärkt oplanerat och med ett stort mått magkänsla.

Ett favoritcitat från Pindaros passar fint här "Blind är tanken som vi framåt rikta. Mot vår förmodan hända otaliga ting."

Just nu är det lugnt på shoppingfronten och suget på nya onödiga saker är låg och hanterbart.  Så i dag vill jag istället skicka en hälsning och bara önska dig en fridag…en fridag att förfoga över som just du vill ha den. Klart med den lilla passusen att planerna sällan faller in.

Som inspiration infogar jag en liten bild på en pytteliten olja jag köpte av Bessie Johanson för några år sedan, den heter just ”Fridag”. 

Vi var på hennes positiva galleri på Öland och både hon och hennes man visade oss runt och berättade goa stories om alla tavlor som fanns i ateljén. Om ni har vägarna förbi Vickleby bygatan i Färjestaden, så knacka på, det är väl värt ett besök.

Vill du pigga upp dig redan idag, så klicka på webbadressen till hennes galleri i cyberspace: http://www.bessie.se/

Önskar dig en riktigt fridag….

Grisig shopping

Det finns en rad lustiga bilder med grisar i alla omöjliga situationer, shopping, smiling and silly pigs. Man kan ju tycka de är rätt söta i sina mänskliga förklädnader, fast just den shoppande grisen tycker jag personligen sämst om, du kan ju gissa varför.

De övriga två har jag uppsatta på spis och micro, de får mig att le inombords och de gånger är rätt många som jag följt deras uppmaning…

När vi ändå talar visdom och ganska mycket charming sådan, passar jag på att låna lite citat från för mig okända personer:

·         “Men, chocolate, and coffee are all better rich.”

·         “The early bird may get the worm, but the second mouse gets the cheese”

·         “Ambition is a poor excuse for not having enough sense to be lazy.”

·         “If Barbie is so popular, why do you have to buy her friends?”

·         "Where there's a will, there's a way. And where there's a way, then there's usually a stop sign somewhere along the road."

Och tycker du att du blev lite sugna på fler citat eller kanske några töntiga pickup lines…som….“Are you a parking ticket? (What?) You got fine written all over you”, surfa in på http://www.goodquotes.com/

Dagens lilla stoppashoppa-tips blir ”Keep smiling, it makes people wonder what you´re up to”, vilket har en coolare effekt på din uppenbarelse än vilken nyköpt fräck lite blåsa som helst.

(Vem som gjort bilderna har jag tyvärr ingen aning om..)

Detta är god shoppingen!

Ja nu pratar jag inte om goda, smaskiga och smarriga livsmedel, utan om det finns någon bra shopping som inte har med slöseri med både pengar och jordens resurser att göra.  Finns det någon sådan?

Jag såg denna rätt enkla med ändå tilltalande annons i tidningen i helgen och kanske är just secondhand god shopping. ”Shoppa dig lycklig och hjälp oss rädda världen”, det är väl ett win-winläge om något. 

Jag frekventerar rätt ofta secondhandbutikerna i stan men det är inte alltid jag köper något.  Men när jag gör det så känns det just bra. Kanske blir jag lite lycklig…hmm..nej det skulle jag inte vilja kallade den inre känslan jag får, men jag blir nöjd. Det är jag helt säker på.

På secondhand hittar du kläder och framförallt prylar och husgeråd från världens alla hörn. Och inte sällan hittar man små ”dyrgripar” som ingen annan lagt märke till. Jag har flera gånger fyndat franskt porslin från Pillivuyt för en spottstyver. Lite vackra asiatiska skålar och annat har också burits hem och pryder mitt hopkokade hem. Det finns inte heller mängder av samma sak, vilket tilltalar mig. Att fynda på ”loppis” är nästan en sport, fast en sport med charm.

En del människor tycker det är lite äckligt att köpa ”föremål” som någon annan tallat på i sin vardag och sedan använda dem själva. Förstår inte den egentliga skillnaden på det och att tycka det är ok att använda det som man köper i antikaffärer eller på auktioner. Same, same, but different….kanske.

Det som även känns lite kittlande är de berättelser man kan fundera kring när man håller ett gammalt tallat föremål i sin hand. Vem har köpt den, vart är den köpt, har det varit en present, något man unnat sig, något som köpts för de sista slantarna osv. Och hur hamnade det på Emmaus, Stadsmissionen, RödaKorset etc. Är det från ett dödsbo, skilsmässa eller bara något som någon tröttnat på. Frågorna är många och berättelserna som doftar runt dem är både värmande och livsbejakande för mig.

Så för en ”Stoppashoppa” är secondhand rätt tillåtet och något att glädjas åt. Att ta vara på det som någon annan inte längre behöver och ge det en ny mening och plats i mitt liv. Fast jag har fortfarande inte köpt kläder, smycken eller skor där sedan mitt stoppashoppadatum, där går gränsen.

Sönda´morron

Det är söndag morgon och jag har inget sug efter att shoppa, inte idag, inte i morgon….men kanske till sommaren.  Min egen stoppashoppaterapi har börjat sjunka in som en god erfarenhet. Jag är så glad över detta lilla experiment som blev så rätt. Jag känner mig cool och relaxad precis som kissemissen på bilden. Vädret är gnistrande klart och snön ligger vit på marken. Dags för en promenix…för det är ju sönda morron och mitt huvud känns ej tungt….

I veckan kommer ett nytt inlägg där jag djupdyker i en shopping med andra förtecken…”Finns det god shopping” blir frågan.

Det skall va ett leende i år!

Nu var det nästan att jag trillade dit…. igen. Vet inte varför jag envisas med att gå in i vissa affärer när jag vet att det innebär frestande mycket köpsug i huvudet på mig.Att affärerna dessutom har bästa REA-läget just nu gör förstås inte saken lättare. För när jag vandrar i stadens köpcentrum eller de lite chicare boutiquerna i innerstan så sugs jag med i villfarelsen av att det yttre kan ersätta den inre skönheten. Och att livsångesten blir mer hanterbar med nya kläder. Ja att mode, accessoarer och statustillbehör på något sätt kan lyfta min trötta kropp och själ till en högre nivå av välbefinnande, det är ju absurt. 

Passus nr 1…Enligt GPs moderapportering så är den nya accessoaren - ett leende? Det är brittiska The Guardian som sett trenden bland modemagasinen. Läs mer här 

Men med den livserfarenheten jag idag borde besitta så är det ju både märkligt och sorgligt att jag inte kommit längre än så. För den yttre stajlad skönheten, anpassad efter de senaste trenderna, döljer oftare ett trasigt inre. Kanske är det fel forum att fundera över detta i min StoppaShoppablogg, men samtidigt är det ju dessa tankar och min skenande ekonomi som går hand i hand.

Två sidor av samma mynt…två sidor att brottas med, två sidor som rider mig och driver mig framåt i bloggen.

Passus nr 2…Hur böjer du egentligen ordet chic…chicare, chicast (ser hel freakat ut…hur böjer du ordet freak?). Vid ett snabbt googlande snubblar jag på det gamla R&B-bandet Chic och deras mega hit ”Le freak” från 1978. Minns ni den, om inte eller om ni just gör det, så lät den så här!!

Jag fyllde 18 år det året, och visst hade jag massa goa moves på dansgolvet till den låten. Men jag trevade mig också fram med min brådmogna personlighet, osäkra inre skönhet och misslyckad yttre träffsäkerhet…..mager som en planka i ett bedrövligt begynnande 80-talsmode. Men det var jag är och fortfarande jag, för en vilsen ålderlös tonåring bor alltjämt  kvar i varje klimakteriesvettig 50 åring med ”vin-volang” runt midjan.

Låten Le Freak har en bra historia* och lär ha varit den bäst säljande singel tills Madonna kom med sin Vogue 1990, inte fel på den låten heller, mycket vackert folk i stilren video. För vackert och perfekt, inte ett hårstrå på fel ställe inte mänskligt…

– Varför går du då och tittar i affärer när du, för ett halvår sedan, bestämt dig för att inte shoppa?

Bra fråga där. Det är när det verkliga livet av olika orsaker är på kollisionskurs med det önskade livet, ja då åker jag in och fönstershoppar (numera), om bara för en timme eller två. Är det någon som känner igen sig? Men kanske har jag kommit en bit på vägen som börjar inse sambandet, kanske kan ett nytt beteende växa fram med hjälp av bloggen . Ja det är ju faktiskt det jag hoppas på.

Nå hade jag haft mindre ångest, blivit vackrare, gladare, snyggare eller sexigare om jag köpt den där guldigt jordfärgade tunikan eller mossgröna byxorna på Twist and Tango, brandgula trosorna från Calvin Klein eller läckra klockade kappkoftan på Desiguale, nej sannolikt inte. Men jag hade blivit några tusenlappar fattigare.

Men värst av allt hade jag blivit besviken, på mig själv. Och det kan det aldrig vara värt.

Faktaruta:

·         Chic ( /ˈʃiːk/), meaning "stylish" or "smart", is an element of fashion. Chic is a French word, established in English since at least the 1870s.

·         * Visste ni detta om Chic:
The group endeavored to include "deep hidden meaning" in every song they wrote. During late 1978, the band released the album C'est Chic, containing one of its best-known tracks, "Le Freak." Created from a jam session in Edwards's apartment, after they had failed on New Years Eve of 1977 to meet with Grace Jones at New York's exclusive nightclub Studio 54. The original refrain "Aaa, fuck off", intended for the doormen of Studio 54, was replaced that night with "Aaa, freak out" after trying a version with "Aaa, freak off." The resultant single was a great success, scoring #1 on the US charts and selling more than 6 million copies. It was the best selling single album ever of Atlantic's parent company, Warner Music, until replaced by Madonna's Vogue during 1990.

(Källa: Wikipedia)

Kloka tankar byts

 “Too many people spend money they haven’t earned, to buy things they don’t want, to impress people they don’t like.” – Will Smith.

– Kloka tankar byts, kommenterade en vän på facebook när jag skrev detta citat i min logg. Och visst är det väl så.

Och utifrån ett stoppashoppa-perspektiv, slås jag varje dag på TV av reklaminslag om förmånliga lån, dessa får mig att må lite lätt illa. Detta är väl reklamens baksida, när människor lockas att köpa produkter de varken behöver eller har råd med och som löser det genom att ta lån. Samtidigt som reklamen givetvis också kan vara en källa till information, inspiration och förnyelse.

Googlar man på ”Låna pengar snabbt” får man 379 000 träffar. Det är snabba sms-lån, det är snabba pengar utan säkerhet, låna pengar utan fast inkomst utan jobb mm. Även om det inte är gratis att låna och det förstår de flesta, så luras man tro att man är någon form av förmånskund, i alla fall på tv-reklamen.
 

Lånar du 1000 kronor har du en löptid på ca 30 dagar, en låneavgift i % och i vissa fall uppläggningsavgift som gör att du måste betala tillbaka mellan 1245-1405 kronor, beroende på vilken lånetjänst du anlitar. Hur stor chans är det att du som arbetslös, eller bara har snävare budget, helt plötsligt har 1405 kronor över en månad? För betala tillbaka måste du ju. Då tar du nya större lån för att täcka de mindre osv…ja de flesta har väl sett i alla fall något avsnitt av lyxfällan.

Ja det är ju klart att det finns en hake.  Detta får mig att tänka på ytterligare ett citat; ”Om du utnyttjar en tjänst som du inte behöver betala för är det inte du som är kunden, då är det du som är varan” Thore Hussfeldt, vid Lunds universitet, till SvD om gratistrender och nätbubblor. Detta är också en klok tanke.

Jag undrar hur många lån som behövde tas för att den svenska julen 2011 skulle fulländas?

Det vore ju bättre om någon satsade tid och pengar på tjänster som handlade om att bygga upp folks ekonomi, göra budget, prioritera mm. Men som vanligt sker bara sådant i tv-program á la dockhussåpastuket och människor bollas mellan organisationer och företag som jobbar enligt IMB- (inte mitt bord) eller NMP – metoden (not my problem).

Jag önskar er nu en god fortsättning och hoppas att livet 2012 blir en tulipanaros. Dom är gratis och blommar ur vänskap och kloka tankar.