"Andraklänningen vs Humanpolitik"

Idag hos min frisör lyssnade jag till en helt underbar konversation. Det gällde den andra kundens stundande bröllopskavalkad. Hon verkade vara i den där åldern då man avverkar bröllop likt pärlor på ett halsband. I min ålder är det mer rara blommor, dessa bröllop. Och de man var på som ung, var inte så väl designade som dagens Haute couture versioner. Nå väl, hon hade ett dilemma, hon var höggravid och var på något sätt orolig för att inte hinna gå ner i vikt (efter förlossningen) till det första bröllopet, och om bysten skulle vara för stor för den redan inköpta klänningen eller om hon kanske rent av skulle vara för snyggt klädd…jämfört med övriga gäster, nästan jämfört med brudparet.

Till det andra bröllopet fanns inte den oron, snarare en lite missklädsam sorg och avundsjuka över att den bruden i fråga hade den perfekta kroppen och skulle ha en klänning designad av Lars Wallin. Med det kunde hon ju inte matcha.

Bild:Versace-Haute-Couture.

Så började hon berätta om brudarnas andraklänningar.  – Åhåå, sa frisören.  – Va, tänkte jag. Den första bruden skull ha en urtjusig andraklänning för hon kunde inte ha brudklänningen på festen efter bröllopet. Den klänningen var, tydligen, alldeles för voluminös för det och gick följdaktligen inte att dansa i. Bild i Iphonen visades på den tjusiga stassen…åååå-n utbyttes. Bruden nummer två skulle ha tre klänningar till sitt bröllop och alltså byta klänning hela tre gånger under kvällen. Frisören oroade sig över den brudens frisyr och hur den skulle hålla genom alla bytena, hade hon månne en frisör på plats under kvällen. Men om detta visste kunden inget.

Så talade det om tärnorna och hur mycket dessa skall sponsras av brudparet. Båda menade att uppsydda urtjusiga klänningar inklusive specialskor till alla tärnorna skulle brudparet självklart står för.  Speciellt om de hade så där snuskigt mycket pengar, som kundens väninnor verkade begåvade med.

Som den StoppaShoppa jag numera är, så undrade jag för mig själv över hur många tärnor man har på ett modernt bröllop av idag. Jag undrade också över var kärleken och lyckan får plats i all denna flärd och kroppslig utsmyckning. Kunden bredvid mig verkade dessutom mest orolig för att inte signalera de rätta sociala koderna.

Senare den dagen var jag och lyssnade på FN´s vice generalsekreterare Jan Eliasson och underhållning av Star for life`s Star Choir samt Thandiwe Mazibuko och Triple & Touch. Kultur och humanpolitik på varm och innerligt hög nivå. Där var det mycket kärlek och sann lycka.

“it’s not the hands you shake, but the hearts you touch that mean something.” Med det citatet, från gårdagskvällen, avrundar jag detta blogginlägg…..mer behöver inte sägas.