"Andraklänningen vs Humanpolitik"

Idag hos min frisör lyssnade jag till en helt underbar konversation. Det gällde den andra kundens stundande bröllopskavalkad. Hon verkade vara i den där åldern då man avverkar bröllop likt pärlor på ett halsband. I min ålder är det mer rara blommor, dessa bröllop. Och de man var på som ung, var inte så väl designade som dagens Haute couture versioner. Nå väl, hon hade ett dilemma, hon var höggravid och var på något sätt orolig för att inte hinna gå ner i vikt (efter förlossningen) till det första bröllopet, och om bysten skulle vara för stor för den redan inköpta klänningen eller om hon kanske rent av skulle vara för snyggt klädd…jämfört med övriga gäster, nästan jämfört med brudparet.

Till det andra bröllopet fanns inte den oron, snarare en lite missklädsam sorg och avundsjuka över att den bruden i fråga hade den perfekta kroppen och skulle ha en klänning designad av Lars Wallin. Med det kunde hon ju inte matcha.

Bild:Versace-Haute-Couture.

Så började hon berätta om brudarnas andraklänningar.  – Åhåå, sa frisören.  – Va, tänkte jag. Den första bruden skull ha en urtjusig andraklänning för hon kunde inte ha brudklänningen på festen efter bröllopet. Den klänningen var, tydligen, alldeles för voluminös för det och gick följdaktligen inte att dansa i. Bild i Iphonen visades på den tjusiga stassen…åååå-n utbyttes. Bruden nummer två skulle ha tre klänningar till sitt bröllop och alltså byta klänning hela tre gånger under kvällen. Frisören oroade sig över den brudens frisyr och hur den skulle hålla genom alla bytena, hade hon månne en frisör på plats under kvällen. Men om detta visste kunden inget.

Så talade det om tärnorna och hur mycket dessa skall sponsras av brudparet. Båda menade att uppsydda urtjusiga klänningar inklusive specialskor till alla tärnorna skulle brudparet självklart står för.  Speciellt om de hade så där snuskigt mycket pengar, som kundens väninnor verkade begåvade med.

Som den StoppaShoppa jag numera är, så undrade jag för mig själv över hur många tärnor man har på ett modernt bröllop av idag. Jag undrade också över var kärleken och lyckan får plats i all denna flärd och kroppslig utsmyckning. Kunden bredvid mig verkade dessutom mest orolig för att inte signalera de rätta sociala koderna.

Senare den dagen var jag och lyssnade på FN´s vice generalsekreterare Jan Eliasson och underhållning av Star for life`s Star Choir samt Thandiwe Mazibuko och Triple & Touch. Kultur och humanpolitik på varm och innerligt hög nivå. Där var det mycket kärlek och sann lycka.

“it’s not the hands you shake, but the hearts you touch that mean something.” Med det citatet, från gårdagskvällen, avrundar jag detta blogginlägg…..mer behöver inte sägas.

Noppcity, låna eller köpa

Nu har det gått så långt att vissa av mina kläder noppar sig med bestämdhet.  Noppmaskinens hjälp räcker inte längre. Så jag har börjat låna kläder av mina barn. Men hallå, vad sysslar du med? Ja det kan man fråga sig, ta sina barns kläder. Men jag börjar verkligen närma mig ett behov av att handla några nya saker för att ersätta noppiga och faktiskt trasiga kläder och skor. Plagg som flitigt används under det hittills 9 shoppingfria månaderna. Att handla blir att ersätta förbrukade varor, inte samma som shopping.

Bild; Noppmaskin Piripicchio, design Giovannoni Stefano, Alessi

Vad noppar sig? Jo- Det är syntetfibrerna som står för den stora delen av noppor. Följande blandningar noppar väldigt mycket; Viskos + polyester, Ull + akryl, Bomull + akryl. Noppor kan man bara göra en sak med: plocka bort! Noppar i ett ylletyg slits dock ofta bort med tiden. Enligt Stylistonline´s materialguide.

Så nästa gång vi möts så kanske jag har nya kläder, bli inte chockad då, det var nödvändigt. Och jag har förankrat, i mitt numera slimmade samvete, att det är ok.

Själsporr vs shopping

Jag skickade några rader från en bok av Coelho, till en vän. En vän som precis som jag uppskattar livets filosofiska sidor. Citatet löd så här;

“No one escapes the suffering. So it is better to lose a few battles in order to fight for your dreams, then to be defeated without even knowing what you are fighting for".

Jag hade funderat i flera dagar på dessa två meningar och känt att de låg rätt bra där i själen och guppade. Ömsom gav de näring åt sorgen och tårarna över att vissa människor i ens liv inte alltid förstår sig på ens drömmar och intensioner, och ömsom gav det en stark känsla av att vilja kämpa för just sina drömmar och idéer.

Min vän svarade att citatet – Nästan skulle kunna kallas för "själsporr" : > Underbart!.  

Vad skrev hon…själsporr?? Jag tog en funderare till och kände att även det ordet fastnad i själen… och guppade runt i denna sjö av känslor…från strand till strand. Googlade för att se om det möjligen var ett nyord, fick förstås inga träffar. Kunde däremot läsa att ordet Pornografi kommer från grekiskan och består av ordet pórnē som betyder prostituerad och graphía som betyder skrivet material. Förkortas som porr och inbegriper sexuella skildringar med syfte att underhålla och väcka lust. Min erfarenhet är att allt som underhåller och väcker lust alltid gör det för att det även väcker olust, det är just det som kittlar.

Jag fortsatte att fundera på detta märkliga ord och på vad det skulle kunna betyda? Jo, det borde ju inbegripa bild eller text som blottar själens ömkliga och sårbara inre. Något som får själen att vibrera både av vällust och av obehag. Ungefär som ”vanlig” porr, som både chockar och tilltalar.

Det är nästan som med shopping och habegär. Visst är det kul att shoppa och få nya kläder och saker, känna sig snygg och styla sitt hem samt bidra till samhällssnurran och dess ekonomi. Men samtidigt är det något snedvridet med dagens fixering vid shopping. Vi blottar vår sårbarhet och låter andra fylla hålen som tillkommit när osäkerheten blåst ut självkänslan och ansvaret och ersatt den med ett sugande tomrum. Ett tomrum som sakta fylls av ett begär, ett habegär vars normer påverkas av statusjakten och etablissemanget. Vi har blivit ett demokratiskt problem eller snarare ett dilemma på kuppen. Mer än hälften av världen svälter och vi konsumerar utan urskiljning. Var är balansen?

Hur knyter jag ihop denna påse….shopping och själsporr? Jo genom att påstå att shopping gör oss distanslösa och hänvisar oss till den osunda egoistisk sidan av våra drifter. Därigenom påverkas vårt eget djupt liggande behov av att tillfredställa och förverkliga oss själva genom andra. Shopping är en verklighetsflykt som binder oss till ett begär som vi har svårt att bärga oss mot, det blir ett beroende och tillslut ett missbruk. Nej livet måste kryddas på annat sätt.

Så om jag skall välja själsporr vs shopping, blir det förstås själsporr. Eller som Paulo Coelho skull säga det:  “There are no shortcuts to any place worth going. Det vill säga att om en ”Stoppa shoppa” skall befrias från sitt ”shoppingberoende” och gå mot en mer livsbejakande oegoistisk livsplattform och världsbild, så måste hon jobba hårt med den inre sanningen och lögnen. Att bara stoppa shoppa är en genväg som inte leder någon vart. Jag vill nå dit hän att jag förändras och hittar vad jag verkligen tror på och vill kämpa för. Och det, det är inte att fynda för halva, reapriset.

Begagnade tankar till salu

Vill återkoppla till mitt förra inlägg och Bukowskis. Jag såg härrom veckan på tv8´s nya serie om just Bukowskis. Det var intressant att följa de anställdas tankar och Bukowskis själ i kulisserna. Alla verkade minst sagt passionerade för sin sak och för sina kunder. Fastnade för en kommentar från en av de anställda om att just ”återanvändning” av alla dessa föremål är något positivt och något eftersträvansvärt. Och visst kan man se det så, precis som jag reflekterade över i bloggeninlägget om ”God shopping”. Och man skulle kunna dra det ännu längre och säga att vi värnar om miljön genom att köpa begagnat. Fast jag tror inte Bukowskis och deras, misstolka mig rätt, representativa kunder kallar sin shopping för begagnat eller secondhand. Och jag tror inte att det är främst miljön man värnar om när man handlar på detta anrika auktionshus eller något annat aktionshus heller. Men aspekten finns med där ändå, som en god ande.

En tavla av Anders Zorn (Söndagsmorgon) gick för 11 miljoner och den som hjälpte köparen att ropa in tavlan hade varit med och ropat in samma tavla 20-25 år tidigare, för en annan kund och då för 3,5 miljoner. Här kan vi prata om andrahandsvärde. Vi pratar stora pengar här, men det finns givetvis en marknad som är greppbar även för ”vanligare” människor som du och jag.

Jag tänker ändå att det är rätt så charmigt och verkligen vettigt att handla begagnat och då även att handla sina presenter så. Det har jag inte tänkt på tidigare när det gäller lite mer kostsamma saker som smycken och konst. Men varför inte låta nästa 40- eller 50-årspresent komma från Bukowskis eller Aktionskammaren i din hemstad?! Gå ihop med några vänner och investera för framtiden till jubilaren.

Ett tillfälle finns redan denna helg på Vintage- och juvelauktionen på Bukowskis den 12 mars, klicka på texten här och se bilden nedan.

Eller önska dig själv eller överraska din stora kärlek med en historieomspunnen ring eller tavla till den egna jämna bröllopsdagen. Bli en del av ett föremåls historia och låt den bli en del av din.

Jag tror StoppaShoppan har vaskat fram nygamla tankar, begagnade tankar rent av, som värnar om vår historia, gör det du med. Det kanske till och med lönar sig både för miljön, dina vänner och för din plånbok.



Sälj istället!

Ja nu har det vänt och jag har börjat sälja saker istället. Ja saker och saker, kanske du inte skulle kalla det. Men jag hade, tro det eller ej, Lovisa Törnsten här från Bukowskis i förra veckan. Och hon blev faktiskt lite imponerad av en stor tavla jag ärvt av mina föräldrar en sannolik Paul de Vos , 1600-talsmålare. Det var som att få Antikrundan special ” a la maison”, mitt eget hem. Hon gick där och tittade på några tavlor jag ställt fram, några enstaka smycken och andra antika ”saker”. Hon lyfte och vände, kollade i sitt superförstorande förstoringsglas, tog bilder och skickade dem till Stockholm, ringde och rådgjorde. Det var en himla kul upplevelse.

Bild: Exempel på tavla av Paul de Vos, här ett jaktmotiv, Prado Museum Madrid. Inget motiv som jag riktigt vill ha på mina väggar i vardagsrummet. Men den fyller säkert sin plats på rätt ställe.

Plötsligt fann jag mig säga saker som ”Jösse så mycket, det trodde jag inte”, ”Jasså inte mer” och ”Ja ha det var inte en Gilliard utan en Gillini, hm”. Jag förstod helt plötsligt hur det måste kännas där framför tv-kamerorna, nästan.

Tavlan av Paul de Vos ville de ha på sin stora sommarauktion i juni och övriga saker säljer de på Bukowskis Market.  Vi skrev kontrakt med utropspris och lägsta pris, så tog hon med sig allt i sin bil och for sin kos. Kvar stod jag med det finstilta på baksidan, också det intressant läsning; de tar 12 % på klubbat pris, fotograferingskostnader för katalogen står jag för mm. Ja den som ger sig in i leken…!

Redan på eftermiddagen samma dag så började mailen rassla in.

Detta är en helt ny upplevelse för mig plötsligt fick jag ett konto på Bukowskis och en lite diskret uppmaning, ” För att kunna lägga bud högre än 3 000 000 kr/300 000 €, vänligen kontakta kundtjänst”.  Sådant är annorlunda och rätt kul J, i alla fall i min diskreta lilla värld.

Jag får mail från dem för varje ny sak som läggs upp till försäljning och det är verkligen spännande att följa, den för mig helt anonyma, budgivningen. Man håller tummarna varje morgon att någon hugad spekulant skall ha lag ett nytt bud.

Så nu grunnar jag på om det möjligtvis finns fler saker att sälja i mitt hem, saker som jag inte behöver. Detta känns som en ny tid i mitt liv…kanske en ”Vågasälja-blogg” vore nått. Vad vet jag en inbiten Stoppashoppa.

Vad jag skall göra med pengarna? " För en frilans finns det lönehål att stoppa dem i och kanske har man råd att ta semester i år!?"