Själsporr vs shopping

Jag skickade några rader från en bok av Coelho, till en vän. En vän som precis som jag uppskattar livets filosofiska sidor. Citatet löd så här;

“No one escapes the suffering. So it is better to lose a few battles in order to fight for your dreams, then to be defeated without even knowing what you are fighting for".

Jag hade funderat i flera dagar på dessa två meningar och känt att de låg rätt bra där i själen och guppade. Ömsom gav de näring åt sorgen och tårarna över att vissa människor i ens liv inte alltid förstår sig på ens drömmar och intensioner, och ömsom gav det en stark känsla av att vilja kämpa för just sina drömmar och idéer.

Min vän svarade att citatet – Nästan skulle kunna kallas för "själsporr" : > Underbart!.  

Vad skrev hon…själsporr?? Jag tog en funderare till och kände att även det ordet fastnad i själen… och guppade runt i denna sjö av känslor…från strand till strand. Googlade för att se om det möjligen var ett nyord, fick förstås inga träffar. Kunde däremot läsa att ordet Pornografi kommer från grekiskan och består av ordet pórnē som betyder prostituerad och graphía som betyder skrivet material. Förkortas som porr och inbegriper sexuella skildringar med syfte att underhålla och väcka lust. Min erfarenhet är att allt som underhåller och väcker lust alltid gör det för att det även väcker olust, det är just det som kittlar.

Jag fortsatte att fundera på detta märkliga ord och på vad det skulle kunna betyda? Jo, det borde ju inbegripa bild eller text som blottar själens ömkliga och sårbara inre. Något som får själen att vibrera både av vällust och av obehag. Ungefär som ”vanlig” porr, som både chockar och tilltalar.

Det är nästan som med shopping och habegär. Visst är det kul att shoppa och få nya kläder och saker, känna sig snygg och styla sitt hem samt bidra till samhällssnurran och dess ekonomi. Men samtidigt är det något snedvridet med dagens fixering vid shopping. Vi blottar vår sårbarhet och låter andra fylla hålen som tillkommit när osäkerheten blåst ut självkänslan och ansvaret och ersatt den med ett sugande tomrum. Ett tomrum som sakta fylls av ett begär, ett habegär vars normer påverkas av statusjakten och etablissemanget. Vi har blivit ett demokratiskt problem eller snarare ett dilemma på kuppen. Mer än hälften av världen svälter och vi konsumerar utan urskiljning. Var är balansen?

Hur knyter jag ihop denna påse….shopping och själsporr? Jo genom att påstå att shopping gör oss distanslösa och hänvisar oss till den osunda egoistisk sidan av våra drifter. Därigenom påverkas vårt eget djupt liggande behov av att tillfredställa och förverkliga oss själva genom andra. Shopping är en verklighetsflykt som binder oss till ett begär som vi har svårt att bärga oss mot, det blir ett beroende och tillslut ett missbruk. Nej livet måste kryddas på annat sätt.

Så om jag skall välja själsporr vs shopping, blir det förstås själsporr. Eller som Paulo Coelho skull säga det:  “There are no shortcuts to any place worth going. Det vill säga att om en ”Stoppa shoppa” skall befrias från sitt ”shoppingberoende” och gå mot en mer livsbejakande oegoistisk livsplattform och världsbild, så måste hon jobba hårt med den inre sanningen och lögnen. Att bara stoppa shoppa är en genväg som inte leder någon vart. Jag vill nå dit hän att jag förändras och hittar vad jag verkligen tror på och vill kämpa för. Och det, det är inte att fynda för halva, reapriset.