Jag såg denna rätt enkla
med ändå tilltalande annons i tidningen i helgen och kanske är just secondhand
god shopping. ”Shoppa dig lycklig och hjälp oss rädda världen”, det är väl ett
win-winläge om något.
På secondhand hittar du kläder och framförallt prylar och
husgeråd från världens alla hörn. Och inte sällan hittar man små ”dyrgripar”
som ingen annan lagt märke till. Jag har flera gånger fyndat franskt porslin
från Pillivuyt
för en spottstyver. Lite vackra asiatiska skålar och annat har också burits hem
och pryder mitt hopkokade hem. Det finns inte heller mängder av samma sak,
vilket tilltalar mig. Att fynda på ”loppis” är nästan en sport, fast en sport
med charm.
En del människor tycker det är lite äckligt att köpa ”föremål”
som någon annan tallat på i sin vardag och sedan använda dem själva. Förstår
inte den egentliga skillnaden på det och att tycka det är ok att använda det
som man köper i antikaffärer eller på auktioner. Same, same, but different….kanske.
Det som även känns lite kittlande är de berättelser man kan
fundera kring när man håller ett gammalt tallat föremål i sin hand. Vem har
köpt den, vart är den köpt, har det varit en present, något man unnat sig,
något som köpts för de sista slantarna osv. Och hur hamnade det på Emmaus,
Stadsmissionen, RödaKorset etc. Är det från ett dödsbo, skilsmässa eller bara
något som någon tröttnat på. Frågorna är många och berättelserna som doftar
runt dem är både värmande och livsbejakande för mig.
Så för en ”Stoppashoppa” är secondhand rätt tillåtet och
något att glädjas åt. Att ta vara på det som någon annan inte längre behöver och ge det en ny mening och plats i mitt liv. Fast jag har fortfarande inte köpt kläder, smycken eller skor där sedan mitt
stoppashoppadatum, där går gränsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar