Det skall va ett leende i år!

Nu var det nästan att jag trillade dit…. igen. Vet inte varför jag envisas med att gå in i vissa affärer när jag vet att det innebär frestande mycket köpsug i huvudet på mig.Att affärerna dessutom har bästa REA-läget just nu gör förstås inte saken lättare. För när jag vandrar i stadens köpcentrum eller de lite chicare boutiquerna i innerstan så sugs jag med i villfarelsen av att det yttre kan ersätta den inre skönheten. Och att livsångesten blir mer hanterbar med nya kläder. Ja att mode, accessoarer och statustillbehör på något sätt kan lyfta min trötta kropp och själ till en högre nivå av välbefinnande, det är ju absurt. 

Passus nr 1…Enligt GPs moderapportering så är den nya accessoaren - ett leende? Det är brittiska The Guardian som sett trenden bland modemagasinen. Läs mer här 

Men med den livserfarenheten jag idag borde besitta så är det ju både märkligt och sorgligt att jag inte kommit längre än så. För den yttre stajlad skönheten, anpassad efter de senaste trenderna, döljer oftare ett trasigt inre. Kanske är det fel forum att fundera över detta i min StoppaShoppablogg, men samtidigt är det ju dessa tankar och min skenande ekonomi som går hand i hand.

Två sidor av samma mynt…två sidor att brottas med, två sidor som rider mig och driver mig framåt i bloggen.

Passus nr 2…Hur böjer du egentligen ordet chic…chicare, chicast (ser hel freakat ut…hur böjer du ordet freak?). Vid ett snabbt googlande snubblar jag på det gamla R&B-bandet Chic och deras mega hit ”Le freak” från 1978. Minns ni den, om inte eller om ni just gör det, så lät den så här!!

Jag fyllde 18 år det året, och visst hade jag massa goa moves på dansgolvet till den låten. Men jag trevade mig också fram med min brådmogna personlighet, osäkra inre skönhet och misslyckad yttre träffsäkerhet…..mager som en planka i ett bedrövligt begynnande 80-talsmode. Men det var jag är och fortfarande jag, för en vilsen ålderlös tonåring bor alltjämt  kvar i varje klimakteriesvettig 50 åring med ”vin-volang” runt midjan.

Låten Le Freak har en bra historia* och lär ha varit den bäst säljande singel tills Madonna kom med sin Vogue 1990, inte fel på den låten heller, mycket vackert folk i stilren video. För vackert och perfekt, inte ett hårstrå på fel ställe inte mänskligt…

– Varför går du då och tittar i affärer när du, för ett halvår sedan, bestämt dig för att inte shoppa?

Bra fråga där. Det är när det verkliga livet av olika orsaker är på kollisionskurs med det önskade livet, ja då åker jag in och fönstershoppar (numera), om bara för en timme eller två. Är det någon som känner igen sig? Men kanske har jag kommit en bit på vägen som börjar inse sambandet, kanske kan ett nytt beteende växa fram med hjälp av bloggen . Ja det är ju faktiskt det jag hoppas på.

Nå hade jag haft mindre ångest, blivit vackrare, gladare, snyggare eller sexigare om jag köpt den där guldigt jordfärgade tunikan eller mossgröna byxorna på Twist and Tango, brandgula trosorna från Calvin Klein eller läckra klockade kappkoftan på Desiguale, nej sannolikt inte. Men jag hade blivit några tusenlappar fattigare.

Men värst av allt hade jag blivit besviken, på mig själv. Och det kan det aldrig vara värt.

Faktaruta:

·         Chic ( /ˈʃiːk/), meaning "stylish" or "smart", is an element of fashion. Chic is a French word, established in English since at least the 1870s.

·         * Visste ni detta om Chic:
The group endeavored to include "deep hidden meaning" in every song they wrote. During late 1978, the band released the album C'est Chic, containing one of its best-known tracks, "Le Freak." Created from a jam session in Edwards's apartment, after they had failed on New Years Eve of 1977 to meet with Grace Jones at New York's exclusive nightclub Studio 54. The original refrain "Aaa, fuck off", intended for the doormen of Studio 54, was replaced that night with "Aaa, freak out" after trying a version with "Aaa, freak off." The resultant single was a great success, scoring #1 on the US charts and selling more than 6 million copies. It was the best selling single album ever of Atlantic's parent company, Warner Music, until replaced by Madonna's Vogue during 1990.

(Källa: Wikipedia)