En mosig flopp

Det går alldeles utmärkt att inte shoppa kläder, skor och tingeltangel men det känns som sagt som om jag valt ett shoppingstopp light. Att inte samtidigt ta med husgeråd, textilier och nya tekniska prylar i listan över saker man inte behöver förnya känns inte helt bekvämt.

Så har vi alla dessa mängder av mode- livsstils- och matmagasin. Matmagasinen med de återkommande årstidsbundna recepten. Ja menar, höstens primör, äppelkakan, smakar ju lika gått i recepten från 2009, 2010 som 2011. Så inte behöver jag nya recept för smakens skull. Dessutom tillhör jag den rara skaran som aldrig någon sin följer ett recept.

Jo… jag försökte faktiskt i helgen följa ett recept som Melker Anderson designat på spritsade potatismostoppar, eller pommes duchesse som matkulturen kallar dem. Receptet fanns i tidskriften ”Elle mat och vin” nr 4 aug-sep 2011. Men det skulle jag förstås inte ha gjort. Trots att jag redan efter 3 dl ljummad mjölk, till sex stora potatisar, började ana att detta var på tok för mycket vätska, så fortsatte jag att hälla i tills jag hade tömt den uppmätta andelen på 5 dl. Det blev en potatissoppa. Efter som jag alltid tänker positivt tänkte jag att de två äggen jag sedan, enligt receptet skulle lägga till, nog skulle göra så att allt svällde och puffade upp sig….men icke sa nicke. Att på något sätt försöka spritsa var ju löjligt. Tillsatte lite ost för att ge stadga (ej enligt receptet). För att rädda eländet hällde jag sörjan i muffinsformar, in i ugnen och höll tummarna. Men inte blev det någon höjd på detta, möjligen höjden av ett misslyckande. Tomatconcassén och citron- & pepparotssmöret, ”min version” av receptet, blev dock underbart till kalvkotletterna. Moset var nästintill oätbart.

Så vart vill jag komma med detta inlägg…..jo…Efter 50 år på jorden handlar det inte om att förnya hela tiden, utan att förvalta och förädla det man redan har och det man lärt sig. Att tro att nya kläder, designade möbler, vaser, recept skall göra att man blir mer nöjd med livet är en stor kvalmig livslögn. Man varken dövar livsångesten eller hittar sig själv i det nya.

Detta gäller även vänner och partners, de skall inte heller konsumeras och bytas ut, utan relationerna skall förädlas och förvaltas. Visst, ett och annat tillskott på vänfronten är givetvis alltid välkommet om man bara inte glömmer dem man redan har. Dygnet har bara 24 timmar, veckan 7 dagar osv…

Men grannens gräs är aldrig grönare, allt handlar om perspektiv och rätt gödsel. I kväll blir det ett kulinariskt gödsel med en matupplevelse för familjen, vi lagar gnocchisar, lammytterfile, kantarell och taleggiosås.

En stoppashoppas önskelista

Jaha så fyllde man år igen och frågan blev förstås vad jag önskade mig. Ja vad får man egentligen önska sig när man uttryckligen har stoppat shoppa? Jag sa nej till kläder, skor och smycken…snyft…men böcker det kan man aldrig få för många utav, så det önskade jag mig. Sen hade jag tämligen svårt att precisera mer, till familjens förtret.

Själv hade jag unnat mig en ny färg på håret inför denna den första 50+ dagen. Numera är jag blondin, ”Säröblond”…månne, det skall visst vara en bra färg när man bloggar har jag hört. Få se nu om texterna blir fyndigare och vassare.

In på morgonen, under munter och traditionsenlig sång, kom det numer något korta födelsedagståget, eftersom vissa familjemedlemmar flyttat hemifrån. Och det var en vacker bricka toppad med nybryggt kaffe i födelsedagsmuggen, hjärtformad smörgås med ost och aprikosmarmelad (favoritpålägget) och brev och blommor. Dottern hade presenter på hög och log underbart värmande, kyssar, pussar och kramar utdelas…

Vad fick jag, jo: Allt gick denna morgon i matens tecken. Det blev en ny snajdig elvisp av märket Dualit, (visste inte ens om att detta var ett tipptoppmärke). Designen fick mig att tänka på gamla Barbieleksaker, min gamla bästis dockdammsugare och serien MadMan, alltså ala 50-talet. Lite fulsnyggt..kanske…Och eftersom min man har bra koll på mina nycker och plötsliga förtjusningar, detta år på citrusfrukters fantastiska smak i alla former, så fick jag ett välbehövligt zestjärn och något som jag inte har en aning om vad det heter, för att ”krulla” citron och apelsinskal med.

Det blev även boken ”Världens bästa ostar och viner därtill” av Håkan Larsson och Vincent Lefèvre. Attans så mycket gott det finns i den. För er som bor nära, så vet ni vad som vankas nästa gång ni släntrar in på något att snaska på. För övriga som bor på bilavstånd går det också bra att komma och njuta… ta en taxi hem vet ja.

Men en av de finaste presenterna jag fick var faktiskt ett halssmycke, men det var handgjort i metallslöjden och designat av min minsta dotter. Så det var inte shoppat…En lite sexkantig kopparplatta belagd med emalg i grönt, kornblått och varmtrött. Där fanns en lite strimma av gult som gjorde att mönstret fick mig att färdas till vintergatans galaxer. Det lilla mästerverket hände smakfullt på ett vaxat snöre i indisktrött.

Ytterligare en bok kom med posten, Ingrid Betancourts ”Även tystnaden har ett slut”, den kommer jag läsa med djup respekt, tack M. Och så fick jag lite tur i ett kuvert, Triss i 25-or och tior, tack min älskade D.

Kvällen bjöd, avslutningsvis på räkor och champagne, från bästa fiskbilen som var söta nog att bjuda födelsedagsbarnet på några extra hekton och deras underbart lena aioli.

Om man lever som om var födelsedag vore den sista, ja då blir det en bra dag…eller hur. Carpe Vita…eller Livet by Sus…helt enklet.

Det sista jag köpte

Det sista jag köpte var två svarta jogginglinnen och två bikinis, lite snygga, exklusiva och färgglada och INTE svarta med ben ner på låren.

Då, den där lördagen för sex veckor sedan när jag var ute och shoppade, hade jag ingen aning om att det var sista shoppingen på ett helt långt år. Hade kanske, lite styggt, valt att bunkra kläder och annat tjafs om jag vetat om att jag skulle ge mig själv köpstopp. Men nu så blev det inte så. Ja, ibland är det bra att överraska sig själv.

Hur som helst har de fyra plaggen använts flitigt under resterande sommar. Mycket jogging och härliga kvällsdopp med andra ord. Nu nalkas hösten och jag gräver bland mina hyllor och trådbackar i garderoben efter ”höstnyheter” som jag glömt bort att jag hade. Hittills har jag hittat både det ena och andra..... Rea’n som grasserar ute i shoppinglivet passerar revy utan att påverka mig det minsta. Tvärtom känner jag en inre känsla av härligt utanförskap. Och så mycket mer tid jag fått över för att sitta i hammocken och filosofera, läsa, facebooka, sms’a och annat socialt klister. Skämt å sido, jag mår så mycket bättre och har frid och fred i mitt inre.

Nästa inlägg kommer ha sitt ursprung i Zygmunt Baumans social-filosofiska tankar om konsumtionssamhället.

Over and out…J

Bonuschocken

Jag har fått lite olika reaktioner på min blogg och på dess syfte. En person tyckte stoppashoppa var en enormt tråkig tanke. På det svarade jag att stoppashoppa mer syftar till att erbjuda, eller sätta igång en reflektion på det förmånliga liv vi lever…och att reflektioner brukar vara mer intressanta än tråkiga. Någon annan undrade om det gick för sig att sälja en bok om att stoppashoppa om man samtidigt ville inspirera folk till köpstopp. På det svarade jag att böcker, i min värld, aldrig kommer drabbas av ett köpstopp, inte heller god mat och goda viner.

Men oj vad jag fick äta upp det. I dagens brevskörd damp ICA´s bonuscheck ner och med den ett saldo på inköp under juni-juli. Bonuschecken var överraskande hög vilket gladde mig, men sen kom jag att tänka på att det alltid relaterar till inköpen och då vågade jag knappt flytta ögonen till summa för inköp….aj aj aj. Vi hade shoppatloss för en smärre utlandssemester. Vi hade valt att vara hemma i år, men inte i min vildaste fantasi trodde jag att vi ”gourméat” så mycket. En hel del goda vänner skulle kunna säga att de uppskattat vår gästfrihet och vårt goda kök under sommaren, men det motsvarar inte på långa vägar de summar vi lagt ut på goda förnödenheter.

Ja, förnödenheter är nog lite fel i term eller ordval i detta fall, för någon nöd har det ju knappas handlat om. Och i dessa bonussiffror är inte viner inberäknade. Om vi lag ner en solsemester på mat, då kan ni ju tänka er vad vi unnat oss i viner….oops…

Hur skall vi nu ta oss an hösten, kan vi fortsätta ha chiantisalami som snacks, hängmörat än hit än dit, lammracks, färska havskräftor och räkor mitt i veckan. Får inte glömma nämna kvällarnas ostar; Gruyére, Appenzeller, Brie de Meaux, Pecorilla, Caprilla (…) och massvis med vällagrad parmesan. Och så den goda mörka chokladen från Malmö Chokladfabrik (...).

Eller kanske jag helt enkelt skall säga - det var så himla gott att jag inte ångra en enda munsbit eller klunk.

Men om sanningen skall fram…. så kanske det blev för mycket av det goda, för om man alltid väljer det bästa (i matväg) så kanske det inte finns något kvar att liksom lyxatill det med vid festliga tillfällen. Det vore ju himla trist att drabbas av ”gourmetinflation”.

Idag åt vi följaktligen; Risoni, köttbullar och tomatsallad samt bubbelvatten.

Är detta tillåtet?

Vad är tillåtet när man slutar shoppa? Får man köpa secondhand? Får man ärva kläder och hur gör man med gåvor och födelsedagspresenter, får de innehålla sådant som man inte får shoppa längre? Och om ens vinterskor börjar läcka, får man då köpa nya…eller kanske gamla begagnade?

Finns det några SOP´ar (Standard operating procedures) kring att stoppashoppa, några smarta eller rättvisande mallar? Om inte så kanske det skulle vara en riktigt god idé att strukturera förhållningsregler och manualer i en matnyttig bok med rubriken ”Att stoppashoppa” med underrubriken ”Här finner du en guide till ett riktigt gott stoppashoppaår”.

Ja så gör vi…eller rättare sagt så gör jag, det får bli en god bok. Inget blir så levandegjort som det självupplevda, och i kombination med struktur, matnyttig fakta och kunskap borde detta bli en bästsäljare.

Undrar om någon kommer ha något emot en stoppashoppabok? Hur kommer ett upprop om att bojkotta shoppinghysterin att påverka modebranchen? ”Nä sakta i backarna nu Susanne….du har 11 månader kvar”…”Ja men man måste ha visioner, eller hur!”

Är det någon som vill bidra med idéer så tas det varmt emot.

Är detta inget mansproblem?

Har börjat ana att detta med stoppashoppa problemet kanske nästa enbart är en kvinnlig åkomma. Min man lutade sig nyss över min axel och gluttade ner i min blogg,  – Lite fånigt det där, vem tror du egentligen är intresserad av problem kring att sluta shoppa. Klart det blir mer pengar över till nya golfklubbor för mig..haha…hmm. Nu låter det som han vore världens grabb-tönt men så är verkligen inte fallet. Och viss kändes det lite ledsamt att höra att ens nystartade blogg kanske är onödig eller bara vänder sig till hälften av bloggosfären. Men samtidigt var det lite intressant att han sa som han gjorde. Kanske ligger det något i det. Kanske har vi kvinnor lättare att använda shopping för att bygga upp vårt dåliga självförtroende. Nu talar jag inte om den påfyllnad av kläder och saker till våra hem som är nödvändig, typ kläderna slitna och nötta, porslitet spruket och nagellacket slut (haha). Nej jag talar om det där ” behovet” som går ut på att förnya sig hela tiden, tro att man blir bättre och lyckligare med nya underlägg, klänning eller ytterligare en indiskinspirerad sjal. Alla tänker förstås inte aktivt att på detta, men det är faktiskt en bakomliggande orsak för många, om det verkligen rannsakar sig och tänker efter…..lycka, vad är lycka?

Har män en annan inställning till allt detta med shopping, har funderat ett tag på det och kanske är det så… i alla fall för 40-plusarna. De yngre männen tycks mer ha samma behov av omväxling och förnyelse som kvinnor i allmänhet. De yngre männen färgar håret, sminkar sig, mixtrar med mode och trender och syr till och med kläder själva (inser schablonen) detta gör dem på något sätt mer sårbara och påverkningsbara. De söker sin identitet på ett nytt sätt jämfört med den äldre generationen.  Men vad gör ”äldre” män då, när de känner livsfrustration…? Jag känner att detta stycke ovan behöver funderas på och utvecklas mer i kommande inlägg.

Livet är nu inte svart eller vitt, shoppa eller inte, kulturell eller ytlig, social eller isolerad, nej det jag vill åt är en kuslig grundinställning till vår konsumtion. Stora delar av världens befolkning konstruerar bruksredskap av återvunnet ”skräp”, de har två klädombyten, knappt en tallrik per skalle i hushållet, och kanske bara tre väggar till sitt hem. Och så finns där en privilegierad klick som bränner stålar som aldrig förr och så finns den stora massan där emellan.  Vem förverkligar sig själv egentligen, vem får det som den behöver på djupet? Svaret är inte givet.  I denna lätt ytliga diskussion får vi bortse från dem som verkligen svälter och inte har några grundläggande behov tillgodosedda….de behöver allt.

Nej denna blogg vill mer belysa dem som inte lever på ruinens brant, utan oss som har någon form av val att göra.

4 veckor utan shopping

Nu har det snart gått en hel månad sedan jag köpte mig något nytt. Kanske ingen bravur tycker somliga,,,,,eller så tycker andra att det är en hel omöjlighet. Men för mig så har det inneburit både bra och jobbiga känslor.
Det jobbigaste har klart varit att gå in på Desiguals stora sommarrea och inte kunna köpa något, inte ens när det stod halva reapriset. Och det fanns så mycket snyggt...suck. Sedan var sommarrean på Johanssonsskor inte heller att leka med...ååå...ärtgröna sandaler, svartaboots från Vagabond till löjligt låga priser.Blev fundersam på om det var ok att köpa stövlar till min yngsta dotter som nu har börjat ha samma skostorlek som jag, men insåg snabbt att hon behövde nya gummistövlar så vi slog till. Men jag känner att jag kommer att påverkas vad det gäller min shoppingstruktur även för barnens räkning.Även dem har jag shoppat loss till, i onödan.

Det positiva är att jag fått tid över för annat än att drälla på shoppingstråk.Har inte tidigare lagt så himla mycket tid på detta i minuter och timmar men i antal tillfällen. När helst livsångesten gjort sig känd så har jag gärna dragit iväg på en repa till "Torget". Nu blev det ut på promenad och jogging istället, eller samtal med vänner och gamla släktningar..(usch det sista lät lite väl präktigt). Men det har faktiskt varit ganska skönt att bara gå förbi affärerna utan att ens lockas gå in. Det har fler än en gång infunnit sig en känsla av "detta är inget som lockar längre". Klart överraskande positivt.

Ledig fredag i morgon...shoppa...nej inte troligt...blogga kanske och rensa i rabatterna...ses :)