En stoppashoppas önskelista

Jaha så fyllde man år igen och frågan blev förstås vad jag önskade mig. Ja vad får man egentligen önska sig när man uttryckligen har stoppat shoppa? Jag sa nej till kläder, skor och smycken…snyft…men böcker det kan man aldrig få för många utav, så det önskade jag mig. Sen hade jag tämligen svårt att precisera mer, till familjens förtret.

Själv hade jag unnat mig en ny färg på håret inför denna den första 50+ dagen. Numera är jag blondin, ”Säröblond”…månne, det skall visst vara en bra färg när man bloggar har jag hört. Få se nu om texterna blir fyndigare och vassare.

In på morgonen, under munter och traditionsenlig sång, kom det numer något korta födelsedagståget, eftersom vissa familjemedlemmar flyttat hemifrån. Och det var en vacker bricka toppad med nybryggt kaffe i födelsedagsmuggen, hjärtformad smörgås med ost och aprikosmarmelad (favoritpålägget) och brev och blommor. Dottern hade presenter på hög och log underbart värmande, kyssar, pussar och kramar utdelas…

Vad fick jag, jo: Allt gick denna morgon i matens tecken. Det blev en ny snajdig elvisp av märket Dualit, (visste inte ens om att detta var ett tipptoppmärke). Designen fick mig att tänka på gamla Barbieleksaker, min gamla bästis dockdammsugare och serien MadMan, alltså ala 50-talet. Lite fulsnyggt..kanske…Och eftersom min man har bra koll på mina nycker och plötsliga förtjusningar, detta år på citrusfrukters fantastiska smak i alla former, så fick jag ett välbehövligt zestjärn och något som jag inte har en aning om vad det heter, för att ”krulla” citron och apelsinskal med.

Det blev även boken ”Världens bästa ostar och viner därtill” av Håkan Larsson och Vincent Lefèvre. Attans så mycket gott det finns i den. För er som bor nära, så vet ni vad som vankas nästa gång ni släntrar in på något att snaska på. För övriga som bor på bilavstånd går det också bra att komma och njuta… ta en taxi hem vet ja.

Men en av de finaste presenterna jag fick var faktiskt ett halssmycke, men det var handgjort i metallslöjden och designat av min minsta dotter. Så det var inte shoppat…En lite sexkantig kopparplatta belagd med emalg i grönt, kornblått och varmtrött. Där fanns en lite strimma av gult som gjorde att mönstret fick mig att färdas till vintergatans galaxer. Det lilla mästerverket hände smakfullt på ett vaxat snöre i indisktrött.

Ytterligare en bok kom med posten, Ingrid Betancourts ”Även tystnaden har ett slut”, den kommer jag läsa med djup respekt, tack M. Och så fick jag lite tur i ett kuvert, Triss i 25-or och tior, tack min älskade D.

Kvällen bjöd, avslutningsvis på räkor och champagne, från bästa fiskbilen som var söta nog att bjuda födelsedagsbarnet på några extra hekton och deras underbart lena aioli.

Om man lever som om var födelsedag vore den sista, ja då blir det en bra dag…eller hur. Carpe Vita…eller Livet by Sus…helt enklet.