Sönda´morron

Det är söndag morgon och jag har inget sug efter att shoppa, inte idag, inte i morgon….men kanske till sommaren.  Min egen stoppashoppaterapi har börjat sjunka in som en god erfarenhet. Jag är så glad över detta lilla experiment som blev så rätt. Jag känner mig cool och relaxad precis som kissemissen på bilden. Vädret är gnistrande klart och snön ligger vit på marken. Dags för en promenix…för det är ju sönda morron och mitt huvud känns ej tungt….

I veckan kommer ett nytt inlägg där jag djupdyker i en shopping med andra förtecken…”Finns det god shopping” blir frågan.

Det skall va ett leende i år!

Nu var det nästan att jag trillade dit…. igen. Vet inte varför jag envisas med att gå in i vissa affärer när jag vet att det innebär frestande mycket köpsug i huvudet på mig.Att affärerna dessutom har bästa REA-läget just nu gör förstås inte saken lättare. För när jag vandrar i stadens köpcentrum eller de lite chicare boutiquerna i innerstan så sugs jag med i villfarelsen av att det yttre kan ersätta den inre skönheten. Och att livsångesten blir mer hanterbar med nya kläder. Ja att mode, accessoarer och statustillbehör på något sätt kan lyfta min trötta kropp och själ till en högre nivå av välbefinnande, det är ju absurt. 

Passus nr 1…Enligt GPs moderapportering så är den nya accessoaren - ett leende? Det är brittiska The Guardian som sett trenden bland modemagasinen. Läs mer här 

Men med den livserfarenheten jag idag borde besitta så är det ju både märkligt och sorgligt att jag inte kommit längre än så. För den yttre stajlad skönheten, anpassad efter de senaste trenderna, döljer oftare ett trasigt inre. Kanske är det fel forum att fundera över detta i min StoppaShoppablogg, men samtidigt är det ju dessa tankar och min skenande ekonomi som går hand i hand.

Två sidor av samma mynt…två sidor att brottas med, två sidor som rider mig och driver mig framåt i bloggen.

Passus nr 2…Hur böjer du egentligen ordet chic…chicare, chicast (ser hel freakat ut…hur böjer du ordet freak?). Vid ett snabbt googlande snubblar jag på det gamla R&B-bandet Chic och deras mega hit ”Le freak” från 1978. Minns ni den, om inte eller om ni just gör det, så lät den så här!!

Jag fyllde 18 år det året, och visst hade jag massa goa moves på dansgolvet till den låten. Men jag trevade mig också fram med min brådmogna personlighet, osäkra inre skönhet och misslyckad yttre träffsäkerhet…..mager som en planka i ett bedrövligt begynnande 80-talsmode. Men det var jag är och fortfarande jag, för en vilsen ålderlös tonåring bor alltjämt  kvar i varje klimakteriesvettig 50 åring med ”vin-volang” runt midjan.

Låten Le Freak har en bra historia* och lär ha varit den bäst säljande singel tills Madonna kom med sin Vogue 1990, inte fel på den låten heller, mycket vackert folk i stilren video. För vackert och perfekt, inte ett hårstrå på fel ställe inte mänskligt…

– Varför går du då och tittar i affärer när du, för ett halvår sedan, bestämt dig för att inte shoppa?

Bra fråga där. Det är när det verkliga livet av olika orsaker är på kollisionskurs med det önskade livet, ja då åker jag in och fönstershoppar (numera), om bara för en timme eller två. Är det någon som känner igen sig? Men kanske har jag kommit en bit på vägen som börjar inse sambandet, kanske kan ett nytt beteende växa fram med hjälp av bloggen . Ja det är ju faktiskt det jag hoppas på.

Nå hade jag haft mindre ångest, blivit vackrare, gladare, snyggare eller sexigare om jag köpt den där guldigt jordfärgade tunikan eller mossgröna byxorna på Twist and Tango, brandgula trosorna från Calvin Klein eller läckra klockade kappkoftan på Desiguale, nej sannolikt inte. Men jag hade blivit några tusenlappar fattigare.

Men värst av allt hade jag blivit besviken, på mig själv. Och det kan det aldrig vara värt.

Faktaruta:

·         Chic ( /ˈʃiːk/), meaning "stylish" or "smart", is an element of fashion. Chic is a French word, established in English since at least the 1870s.

·         * Visste ni detta om Chic:
The group endeavored to include "deep hidden meaning" in every song they wrote. During late 1978, the band released the album C'est Chic, containing one of its best-known tracks, "Le Freak." Created from a jam session in Edwards's apartment, after they had failed on New Years Eve of 1977 to meet with Grace Jones at New York's exclusive nightclub Studio 54. The original refrain "Aaa, fuck off", intended for the doormen of Studio 54, was replaced that night with "Aaa, freak out" after trying a version with "Aaa, freak off." The resultant single was a great success, scoring #1 on the US charts and selling more than 6 million copies. It was the best selling single album ever of Atlantic's parent company, Warner Music, until replaced by Madonna's Vogue during 1990.

(Källa: Wikipedia)

Kloka tankar byts

 “Too many people spend money they haven’t earned, to buy things they don’t want, to impress people they don’t like.” – Will Smith.

– Kloka tankar byts, kommenterade en vän på facebook när jag skrev detta citat i min logg. Och visst är det väl så.

Och utifrån ett stoppashoppa-perspektiv, slås jag varje dag på TV av reklaminslag om förmånliga lån, dessa får mig att må lite lätt illa. Detta är väl reklamens baksida, när människor lockas att köpa produkter de varken behöver eller har råd med och som löser det genom att ta lån. Samtidigt som reklamen givetvis också kan vara en källa till information, inspiration och förnyelse.

Googlar man på ”Låna pengar snabbt” får man 379 000 träffar. Det är snabba sms-lån, det är snabba pengar utan säkerhet, låna pengar utan fast inkomst utan jobb mm. Även om det inte är gratis att låna och det förstår de flesta, så luras man tro att man är någon form av förmånskund, i alla fall på tv-reklamen.
 

Lånar du 1000 kronor har du en löptid på ca 30 dagar, en låneavgift i % och i vissa fall uppläggningsavgift som gör att du måste betala tillbaka mellan 1245-1405 kronor, beroende på vilken lånetjänst du anlitar. Hur stor chans är det att du som arbetslös, eller bara har snävare budget, helt plötsligt har 1405 kronor över en månad? För betala tillbaka måste du ju. Då tar du nya större lån för att täcka de mindre osv…ja de flesta har väl sett i alla fall något avsnitt av lyxfällan.

Ja det är ju klart att det finns en hake.  Detta får mig att tänka på ytterligare ett citat; ”Om du utnyttjar en tjänst som du inte behöver betala för är det inte du som är kunden, då är det du som är varan” Thore Hussfeldt, vid Lunds universitet, till SvD om gratistrender och nätbubblor. Detta är också en klok tanke.

Jag undrar hur många lån som behövde tas för att den svenska julen 2011 skulle fulländas?

Det vore ju bättre om någon satsade tid och pengar på tjänster som handlade om att bygga upp folks ekonomi, göra budget, prioritera mm. Men som vanligt sker bara sådant i tv-program á la dockhussåpastuket och människor bollas mellan organisationer och företag som jobbar enligt IMB- (inte mitt bord) eller NMP – metoden (not my problem).

Jag önskar er nu en god fortsättning och hoppas att livet 2012 blir en tulipanaros. Dom är gratis och blommar ur vänskap och kloka tankar.

Koll på snällhetskontot?

Så var det strax jul igen. Och snällheten kämpar mot tiden och med sin image.

”Har du varit riktigt snäll i år”….och givit Röda korset dina pantpengar, köpt din Faktum eller Situation Stockholm var månad och lämnat pengar till ditt fadderbarn på SOS-barnbyar? Har du lämnat bidrag till Läkare utangränser, Barncancerfonden och Forska utan djurförsök? Betalat din månadslott till Postkodslotteriet? Köpt dina julkort från Cancerfonden och bytt ut dina vanliga julklappar mot julklappsgåvor från UNICEF ; 167 påsar vätskeersättning för 86:-, 60 doser poliovaccin för 56:- eller ett skolpaket för 82:-? ……listan kan bli oändlig.

Det gäller att ha koll på snällhetskontot, för jag undrar om det inte går inflation på all denna givmildhet snart. För vad skall man välja att ge till….man kan inte ge till allt. Och vem kan undgå ett stygn i hjärtat vid slogans som:

·         Tomt på innehåll - fullt av mening..

·         Låt ditt företags julhälsningar rädda liv...

·         Julbutiken för goda hälsningar…

·         Julklapps tips för en bättre värld..

·         Hjälp oss ge alla ett gott nytt år..

·         Ge bort besök till ensamma i jul…

Och om man inte får ett stygn i hjärtat så lider nog de flesta av ett dåligt samvete och känner ett stigande äckel inför julens ständiga dilemma – Får jag unna mig eller bör jag försaka? Ja, för oss som inte är ensamma, bostadslösa eller krigshärjade råder en gnagande oro för om vi gör rätt för oss. Om vi inte gör rätt för oss kommer vi då att drabbas av synden…den som straffar sig själv. Kommer vi bli cancersjuka, lämnade, arbetslösa och gå in i väggen?

Själv känner jag att alldeles för mycket tid och pengar går åt för att skapa en traditionell julstämning, även om vi med året även skapat fina egna traditioner. Men min egen sinnesstämning blir lidande, jag blir tvär och ur balans. Visst jag har varit jätteduktig i år och gjort massa julmat, godis, kakor och köpt dito klappar. Men jag längtar alltid efter den stunden på julafton som kommer när alla släktingar gott hem och disken vilar på diskbänken och vi sitter ner och myser i soffan och tittar på det vi fått, smaskar på julgodis, tar en skinksmörgås och slötittar på någon repris på TV. Det är då som julen inträffar för mig. Fast det är klart att det även infinner sig en känsla av glädje och nöjdhet över en god och glad julmiddag med sociala tillbehör. Julen har verkligen som myntet två sidor…

Nu undrar ni förstås hur en Stoppashoppa klarar av julklappsbestyren? Själv har jag önskat mig en klapp av var familjemedlem, till rimligt pris. Vore ju trist att inte få ta emot klappar av den som vill ge. Däremot har det varit svårt att hitta ett bra stoppashoppa-förhållande till de klappar som ges bort. Och jag måste säga att jag inte är nöjd med min insats, inte nöjd alls. Nästa år tar jag fasta på andemeningen i UNICEF´s slogan ”Tomt på innehåll - fullt av mening..”

Ja så får det bli…

God Jul på er alla där ute i cyberrymden…

God Jul

….och kram från en förklädd ängel med en lite räv bakom ena örat!

Drabbad av lappsjukan

Har ni också drabbats av den moderna formen av lappsjuka? Just kring jul verkar den grassera som mest.

Jag fick under två dagar inte mindre än 87 bonus- och rabatterbjudanden. De var ifrån alla bonuskort jag har, ni vet; H&M, KappAhl, Lindex; Kicks, Ica, Hemköp, Sisters, Esprit.. mm mm. Tillsammans med alla korten blir det himla tajt i plånboken. Kanske borde jag köpa en ny och mer anpassad plånbok, anpassad till denna moderna formen av lappsjuka. Nä det var väl ingen bra idé.

Kan ni gissa på vad det enda är som fungerar och botar??…..ni gissar rätt…StoppaShoppa!

"Kilroy was here"

På min daglig promenad går jag förbi en villatomt med flera olika hus på. Ett av husen är mycket annorlunda och på dess ännu ej färdigställda tak står det ”Kilroy was here” på några sporadiskt utplacerade tackpannor. Resten av taket består av presenningar och plåtbitar, det har sett ut sådär under åtskilliga år. I fönstren på det lilla huset trängs adventsljusstakar, döskallar, vagnshjul och sådant du mest hittar på loppis i lådan för hopplösa föremål ”1kr styck”. När ytterdörren ibland står på glänt, om sommaren, skymtas där en vit wc-stol vid ingången. Kanske säger det oss något om den boendes behov, kanske inte. Jag vet inte riktigt hur han ser ut som bor där, för det måste vara en han, men jag tror det var länge sedan han gick loss på ett shoppingstråk. Men humor verkar han ha…och viss känsla för vardagsfilosofiska spörsmål. Hur kommer man annars på att klättra upp på sitt tak och spika fast frasen ”Kilroy was here”. Jag gillar det skarpt…

Vet du förresten var frasen kommer ifrån? Det har jag funderat på många gånger. Enligt Wikipedia så låter en rätt sann berättelse så här:

”Kilroy was here” är en världsberömd graffitifras. Under andra världskriget började frasen dyka upp överallt där de amerikanska trupperna fanns. Det ritades ofta även en bild föreställande ett ansikte med lång näsa, två stora runda ögon med stora pupiller, som tittade fram över ett plank eller bara en linje som skulle representera ett plank. Inget mer kunde skönjas av denna figur, förutom att ibland syntes även fingrarna som höll fast i planket.'

Bilden av Kilroy är ganska allmänt känd, men dess ursprung är inte lika tydlig. 1946 hade det amerikanska transportorganet Transit Association ett radioprogram som hette Speak to America. I det programmet utlystes en tävling i ett försök att lösa mysteriet med Kilroys ursprung. Tävlingen resulterade i att man fann James J. Kilroy från Massachusetts. Att just denna person och hans historia skulle vara ursprunget till fenomenet Kilroy was here, är det många som anser vara det mest troliga även idag.

James J. Kilroy var en fartygsinspektör vid Fore River-varvet i Quincy, delstaten Massachusetts, USA. Det var hans ansvar att kontrollera alla nitare (ett yrke) och se hur många nithål som de hade nitat i skrovet varje dag. För att undvika att räkna nitarna två gånger, åt oärliga nitare, och som ett bevis till chefen, så började han att markera det han har räknat med texten Kilroy was here på insidan av fartygsskrovet som byggdes. Han använde en väl synlig gul krita och på det viset så såg inspektörerna på de andra skiften vad han hade räknat och betalade inte nitarna för ett jobb de inte har utfört.

När väl fartyget togs i bruk och transporterade amerikanska trupper ut i världen, var denna fras redan ett mysterium. Att denna fras fanns just där på denna underliga plats, och dessutom att alla till sist hade sett den, byggde på mysteriet ännu mer. Det enda som de gemensamt kunde vara överens om var att Kilroy, vem det nu var, hade varit där först. Mer på skämt så började de amerikanska trupperna sprida ut graffiti var den än landsattes och ville visa att de redan varit där, ja, eller rättare sagt att Kilroy redan hade varit där.

Det går förträffligt att inte shoppa för mig….just nu I alla fall. Fast jag har lite julklappsångest. Mer om det i nästa blogginlägg….eller så blir det om något helt annat. Over and out….

Läs mer  om Kilroy...via: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kilroy_was_here

Människans verkliga dilemma

Nu var det allt rysligt länge sedan jag skrev något i bloggen. Skeptikern, där ute i cybervärlden, tror säker detta beror på att jag inte lyckats hålla mitt löfte. Då har han nästan rätt…jag höll faktiskt på att trilla dit…köpte en ny vinterjacka halva priset och allt…men …24 timmar senare lämnade jag tillbaka den. Fy vilken pers. Viss jag skulle behöva en ny jacka, men löfte är ett löfte och den gamla duger gott ett år till. Visst, färgfläcken på vänsterarmen är inget kul, men va ”fn” det är nog bara jag som tänker på den.

Det var vid ytterligare ett tillfälle riktigt svårt….stod i kassakön för att köpa en grymt snygg , cool, tajt liten och  fräck skinnjacka i kanelbrunt, för kanonpris. Stod där en bra stund och förhandlade med mig själv. Hade många bra argument om varför jag verkligen behövde denna justa jacka; bra att se lite läcker ut när man går på nätverksträffar och businessmöten, förtroendeingivande, typ ”jag äger”, eller för höstens alla partyn. Men hallå Susanne, det sitter ju inte i jackan, det sitter i blicken och auran runt din lekamen.
 
När det tillslut blev min tur framme vid kassan, vända jag på klacken och gick och hängde tillbaka jackan. Puh det var nära ögat.  Insåg åter igen att det utan egentliga shoppingmöjligheter/tillstånd inte längre är kul att dra benen efter sig på Freeport, Kungsmässan, Frölunda Torg eller i City. In i bilen igen, hem och ut och springa istället, laga mat, jobba eller vad som helst annat som är värt minuterna i mitt liv.

Den där äkta blicken och varma auran går inte att köpa för pengar, det är något som mognar i ens inre om man föder det med rätt näring och energi. Och att ”stoppa-shoppa” är långt mer än bara en kul grej för mig, det handlar om den inre resan och att plantera fröer för framtiden, vare sig den där framtiden blir lång eller kort.

Ytterligare ett bekräftande perspektiv på detta kom på mailen nu på morgonen. Det var min dotters konstlärare som meddelade att hennes man stilla insomnat i helgen, omsluten av sin älskade familj. Han dog efter ett år med upprepade cellgiftsbehandlingar och jobbiga smärtor. Hon skrev att det var tomt och kändes ensamt men att hon var glad att han inte behövde plågas mer. 36 år fick dom tillsammans. Tomt är bara förnamnet, känslan av tomheten är säker förlamande.

Men hon skrev i nästa mening, att barnens konstklasser skulle fortsätta som vanligt i veckan och den årliga vernissagen skulle gå av stapeln som planerat till helgen….strongt…vansinnigt men kanske helt rätt, bara hon själv vet.

Att stoppa shoppa sett ur perspektivet ovan blir förstås väldigt trivialt. Men så är nu livet, en ständig pendel mellan flärd och rå verklighet och kanske är just detta den moderna människans verkliga dilemma.